Anoppini toi ovelle omenia.
Makeita ja rapsakoita, mutta satavat alas puusta kovaa kyytiä.
Ei meinaa ehtiä syödä.
Lukion ensimmäinen vanhempain ilta takana.
Positiivista ja kansainvälistä meininkiä.
Miten se oma lukioaika, josta tykkäsin, tuntuu nyt niin
kovin -tavalliselta…
Ja kaukaiselta. :)
Svärmors äpplen, så gott.
De faller ner med en sådan fart att man knappt
hinner äta. Inte är det heller någon som
kokar sylt i år.
Idag har jag deltagit i den första föräldrarkvällen i gymnasiet.
Positivt och internationelt.
Egen tid i gymnasiet (som jag mycket tyckte om) känns nu mitt i allt
så – enkelt och vanligt..
Men främst avlägset. :)
