Äitiys

 

Äitienpäivää  vietetään vesi/räntäsateen jatkaessa väsymättä ropinaansa.
Tämä on jo 22. vuosi kun voin viettää äitienpäivää.
Äitiys on ollut kaikkea jota hämärästi saattoi sen olettaa olevan ja sitten paljon muuta.
Että vauva-aika oli raskasta ja enkä ole ikinä ikävöinyt sitä tuli  yllätyksenä.
Että kouluikä ja murrosikä vaihe oli todella mukavaa aikaa tuli myöskin yllätyksenä.
Että rakkaus omaan lapseen on niin valtavaa ei ollut niin suuri yllätys, mutta kaiken ylittävää se on.
Olen ajanut ojaan sen takia. Taaksepäin vilkuilu koululta lähtiessä (on se niin pieni vielä.. nyyh..) saattaa
johtaa siihen että auton nokka on ojanpohjalla ja kyläkoulun koko sakki kerääntyy aidan viereen kertomaan
pojalle että kato, sun mamma ajo just ojaan!
Äitiys ei ole vain kirkkaita hetkiä.
Mutta suuret määrät ihania ja hauskoja hetkiä se on.

 

 

 

 

Idag har vi firat morsdag i en mycket seg regnväder.
Jag har firat morsdag nu 22. gånger.

Att vara mor var nog som jag försiktigt tänkte att det skulle vara, men också så mycket mera.
Att jag skulle uppleva babytiden så tung och aldrig sakna det var en överraskning.
Att skolbarnstiden och tonårstiden var så roligt var en överraskning.
Att man älskar så oändligt mycket sitt barn var jag inte heller så bra förberedd.
Det går över allting ja ger tillbaka sådan glädje. 
Det kan vara riskabelt. Jag har kört i diket pga moderskärlek.
Man ska inte blicka alltför länge tillbaks när man lämnar sitt barn i skolan (snyfft hur liten han är..) då kan man hitta sig själv på diksbotten.
Samtidigt samlas alla från byskolan bakom staketet för att berätta till sonen, skåda Max, mamma din körde i diket. 

Att vara mor är inte bara strålande stunder.
Men en hel massa roliga och kära stunder är det. 

 

 

Barnen gav mig en fin present, Karleby svenska församlingens Missionens morsdagspaket!
Med kom hälsning från tre mammor, tack Hanna, Dana och Christina för fina tankar!